|
I Svenskt ortnamnsregister kan man läsa: Vansbro kn, samt tätort, Järna sn, Dalarna. – Tätorten har uppstått vid en post- och järnvägsstation, tillkommen 1890. Denna fick namn efter den närbelägna Vansbron (Wansbron 1757), en flottbro som förde över Vanån, också kallad Vanan (fsv. *Vana). Ån, 1553 omtalad som Wåån Ååne, genomflyter sjön Van (Uanen 1592) ett stycke norr om Vansbro. Sjönamnet Van har föreslagits vara bildat till adjektivet van och betyda ’sjön man är van vid eller förtrogen med’. Ånamnet Vanån eller Vanan tolkas som ’ån som rinner genom sjön Van: Vans- i Vansbro är möjligen en sammandragning av fsv. *Vanuos med en förled som innehåller genitiv ”Vanu av åns gamla namn fsv. *Vana och en efterled som innehåller ordet os ’mynning’ med syftning på brons läge vid Vanåns utlopp i Västerdalälven. |
Anslutande bandelar:
- Bandel 129 – (Mora) – Brintbodarne – Vansbro – öppnad 1891
- Bandel 231 – (Vansbro) – (Malung) – Limedsforsen. – Mora-Vänerns järnväg öppnade Malung-Limedsforsen 1903 och Statens järnvägar öppnade Malung-Vansbro 1934.
- Bandel 241 – (Ludvika) – Björbo – (Vansbro) – öppnad 1901-1907. Sträckan Ludvika-(Björbo) tillhörde 31 bs medan Björbo-Vansbro tillhörde 34 bs
I Sveriges Järnvägsstationer 1926 kan man läsa:
”VANSBRO (Vansbro municipalsamhälle, Kopparbergs län). SJ II d 18 ts 298 km från Stockholm över Ludvika. Klass 3. Dyrort D. Uppbörd 804 000 kronor. Tjänstgöringstid 17 timmar. Stationsföreståndare K Lundahl f 7 jan 1881. Övriga tjänstemän: 1 stationsskrivare, 3 kontorister, 2 stationsförmän och 20 stationskarlar varav 2 i expeditionstjänst. Underlydande trafikplats: Van. Övergångsstation för linjen Stockholm – Vansbro. – Lokomotivstation.
Municipalsamhälle. Åkerbruks-, skogs- och bergstrakt med ca 3 000 inv. Skola, läkare, apotek, hotell, pensionat, gästgiveri, skjutsstation, postkontor, telefonstation med telegramexp., samt bankkontor. . Industri: AB Dalarnes sågverk, Bro ångsågsbolag, AB Träkols kolugnar, snickerifabriker och sågverk.”
Vansbro, stn – Va/Vo
|
Kristinehamn 149,983 km |
M ö h 239 |
N 60º 30′ 43.049″, E 14º 13′ 36.552″ |
|
Öppnad 1890-11-01 – MVJ, SJ |
|
FS |
Stationsföreståndare enligt http://stiglundin.se
|
År |
Namn |
Född |
Tidigare |
Senare |
Död |
|
1890-1918 |
Paco Hårleman |
1863 |
Från Svenljunga |
Bankchef Vansbro |
1931 |
|
1919-1923 |
Axel Friberg |
1875 |
|
1954 |
|
|
1923-1946 |
Karl Lundahl |
1881 |
Pension 1946 |
|
|
|
1946-1947 |
Torsten Torbrand |
1888 |
Uins Nässjö 1943 |
1967 |
|
|
1948-1953 |
Åke Hydbom |
1891 |
1965 |
||
|
1953-1959 |
J M Delleryd |
1894 |
Pension 1959 |
|
|
|
1959-1964> |
F I Kjellstrand |
1918 |
|
|
|
Bild 218 – Vansbro hotell och järnvägsstation under byggnad, 1890. Foto: okänd/Järnvägsmuseet JvmKDAF02133
En förenad post och järnvägsstation. Poststationen fick en ovanligt hög omsättning när samhället växte och poststyrelsen ansåg att det var bäst att flytta posten från järnvägsstationen 1908. Samtidigt blev postanstalten i Vansbro förvaltningskontor på bekostnad av postkontoret i Nås.
Vansbro som ort uppstod när MVJ byggde stationen. Innan järnvägen kom fanns här inte mycket annat än skog och sankmark. De enda som bosatte sig i trakten var färjkarlar och flottare som arbetade med timmerflottning i älvarna. Den obeboeliga sankmarken gjorde att översvämningr var vanligt förekommande höst och vår. Platsen var en viktig korsning eftersom Västerdalälven och Vanån flöt samman här. Namnet Vansbro kommer från den gamla flottbron som gick över Vanån. När järnvägen kom växte fort ett samhälle upp vid Vanåns strand.
Dessutom fanns intressenter som ville satsa kapital för att exploatera de orörda skogar som växte här. Grosshandlare Braathen hade redan innan järnvägen byggts klar köpt in maskiner till sågverk i Vansbro. Det blev snart en livlig handelsplats. Han utredde även hur timmer skulle utskiljas till de olika sågverken samt utreda magasineringen för det mottagna flottade timret.
Samma år som MVJ invigdes till Vansbro (1890) så söktes nämligen koncession för byggande av Stockholm-Westerås-Bergslagens järnväg (SWB).
Många industrier etablerades, bl a:
- Dalasågen 1892 (avvecklades 1945) som till en början hade fyra ramar men utökades senare till sex och sysselsatte 300-350 personer. Där fanns även ett hyvleri och en lådfabrik
- Brosågen (avvecklades 1970) med som mest 150 anställda kom strax efter och producerade även träkol, trätjära, träsprit och råterpentin.
- AB Träkol (avvecklades 1962), vars huvuduppgift var att förse bruken i Värmland med träkol men fick så småningom även en snickerifabrik.
Sågverken krävde mycket arbetskraft och många arbetare flyttade in från olika ställen runt om i Dalarna men framför allt från Värmland. Träprodukterna från ortens sågar kunde lätt nå ut i vida världen tack vare järnvägen. Det fanns därför en stark framtidstro på orten och man räknade med att Vansbro skulle bli Västerdalarnas stad eftersom man tyckte att industrisamhället vuxit upp med nästan amerikansk fart.
I Vansbro byggdes även en trämassefabrik upp i början av 1890-talet. Den var inte fullt så stor som Eldforsens träsliperi.
Eftersom produktionen av träkol inte var tillräcklig byggde man i Vansbro en stor träkolsugn 1910 och 1915 bygges ytterligare en större kolugnsanläggning, Båda ugnarna gick för högtryck fram till 1918. Efter krigsåren minskade efterfrågan på kol men ökade åter när andra världskriget började. Efter kriget minskade efterfrågan igen och tillverkningen lades ner. Träkolen fraktades mestadels ner till hyttor och gruvor i Värmland.
Bild 219 – Vansbro station och järnvägshotell, 1890. Foto: Ölander, Filipstad/Järnvägsmuseet JvmKBEB04127
Stins Hårleman
Bild 220 – Lok 5 nr 280 Nohab 1890 – Lok 3 nr 278 Nohab 1889. Foto: Järnvägsmuseet JvmKDAJ02379
Det ursprungliga stationshuset, byggt i timmer 1890, brann ned 1898-10-20, varvid stationsmästaren i Tretjärn Johan Henriksson omkom. Stationsmästaren i Vansbro P. A. Hårleman med familj undkom i sista stund. Hotellet fick bli tillfällig järnvägsstation och återuppbyggnaden startade omgående.
Det var redan då klart att Vansbro skulle bli en betydande järnvägsknut, då Stockholm-Westerås-Bergslagens järnväg skulle dras fram dit. Därför blev det nya stationshuset en ståtlig byggnad i sten som stod färdigt redan efter ett års byggnadstid. Stationen inrymde från början både telefonväxel och telegraf, poststation samt gods och biljettexpedition. Det fanns flera väntsalar och på övervåningen var stationsinspektörens bostad. På vindsvåningen fanns övernattningsrum för konduktörer. I den nya stationen installerades acetylengasbelysning. Gasen levererades från ett gasverk i en liten byggnad strax intill. Från detta gasverk så fick även övriga Vansbro gasledning och gasljus med ca sju ljuspunkter. Stationen är sedan 1975 skyddad som ett statligt byggnadsminne.
Vansbros folkmängd ökade nu snabbt och vid sekelskiftet bodde betydligt över 900 personer i Vansbro som blivit ett köpcentrum för området. 1896 fick man barnmorska och tidvis en läkare.
Erik Wanfors har skrivit en intressant bok om ”Vansbros historia 1890-2002” som jag kan rekommendera.
