Kulturminne (Avskrift av skylten vid Andersfors fd bruk)
Här vid Östra Vakerns utlopp, låg Andersfors bruk. Det anlades 1830 av Bergslaget för stångjärnssmide av eget tackjärn från Lövsjön i Floda och Tansån i Mockfjärd. För tillverkningen användes träkol från skogarna i Järna och Äppelbo.
Det färdiga stångjärnet fraktades i början mot söder över sjön och därefter på landsvägen vintertid till Filipstad. Senare sändes järnet till Lindesnäs i Nås.
Privilegiet medgav tillverkning av 1 350 skeppspund stångjärn med 3 härdar och 2 hamrar.
Vattentillgången för driften visade sig efter hand vara både ojämn och knapp, varför Bergslaget efter tillåtelse så småningom inskränkte driften till dess att Kommerskollegium fann verksamheten vara slutligt nedlagd den 1 november 1860.
1848 bodde här 123 personer. 1951 fanns endast 5 st kvar. Bruket var alltså nedlagt innan järnvägen kom.
Det lilla samhället Andersfors bestod förutom av verkstäder även av hus för kontor och bostad för bokhållare och arbetare. Dessutom fanns en mindre kvarn nedanför dammen för brukets behov. De nu enda kvarvarande byggnaderna från brukstiden är en timmerlada med många gamla inskriptioner samt en liten smedja.
Källa bl a: Arosenius Beskrivning över provinsen Dalarna III: 5, sid 30
Tysksmidet
1830 ansökte Bergslaget om att anlägga Andersfors järnbruk. Detta låg vid Vakeråns utlopp från Östra Vakern. Redan 1808 hade brukspatronen Anders Rosenberg på Kloster köpt en fotkvarn – skvalta av skogsägarna i Vakern och Mellanvakern.
1811 sålde Rosenberg denna fors till Stora Kopparberg. Troligen fick platsen sitt namn efter säljarna till skvaltan , bröderna Jan och Anders Andersson.
1829 gjorde Hülphers bergmästarundersökning.
1830 beviljades Bergslaget privilegium för tillverkning av 1350 skpd stångjärnssmide vid två hamrar och tre härdar från och med 1832.
I början så roddes de färdiga produkterna till Vakerns södra ände och kördes med häst därifrån till Filipstad. Vid denna transport så var det naturligt att erforderligt gods till brukets och de anställdas behov togs som returfrakt.
1840-46 Bergslaget planerade utvidga i Andersfors och fick tillstånd att uppföra ännu en härd och en hammare för 600 skpd sångjärnssmide 1844.
1846 blev det uppskov och 1848 fick man befrielse från att bygga.
Lancachiresmidet
1844 beslöt Bergslaget att utprova Lancashiremetoden. De ville dock inte riskera den goda kvalitén smedjan i Korsån hade så de beslutade att Andersfors skulle prova detta och metoden infördes 1845. Provet föll väl ut och infördes på de andra bruken 1847.
1854-56 I Andersfors tillverkades smältjärn för Lindesnäs räkning.
1855 En lancashirehärd med en hammare var i drift och en tyskhärd med en hammare för tillfälligt behov.
1856 Smideshärden lämnades obegagnad och smidet överflyttades till Snöån. Enligt Forslund flyttade det stora sädesmagasinet till Snöån eftersom de inte längre behövdes.
1860 Beviljades nedläggning av smidet i Andersfors av Kommerskollegiet.
Förvaltarbostaden finns kvar liksom några ekonomibyggnader. Den nedre dammen är raserad. Av smedjan och några hus finns grundstenar kvar.
Källa: Järnbruk inom Järna och Nås socknar under 1800-talet av Lennart von Bergen, 2002 ( sid 38-40 + 60)
Källor:
Arosenius Beskrivning över provinsen Dalarna III: 5, sid 30
